Spetshäxan

Titel: Spetshäxan
Författare: Gudrun Wessnert
ISBN: 978-91-638-5408-8
Förlag: Bonnier Carlsen

Genre: Historiska äventyr



Ibland hittar man böcker som är så fängslande att ett avbrott i läsningen känns ungefär lika obekvämt som att kliva ur ett varmt bad i ett rum där man glömt att skruva på elementet. Spetshäxan är enligt mitt tycke en sådan bok.

Stockholm, 1700-talet: Anna Christina lämnas som liten till änglamakerskan Mamsell Furman. Trots svältkost och hårt arbete överlever flickan och ju äldre hon blir, desto mer börjar hon fundera över vem hon är och vart hon kommer från. Vilka var hennes föräldrar? De enda minnen hon har kvar från sin mor är en broderad näsduk och ett lock från en puderdosa som hon vägrat släppa ifrån sig när hon kom till änglamakerskan.

Efter att Mamsell Furman försökt klippa av Anna Christinas hår för att sälja det till en perukmakare (för att på så vis dryga ut drickakassan) rymmer Anna Christina. Här börjar äventyret; i ett stinkande, sorlande Stockholm träffar den nioåriga Anna Christina kvinnan Regina von Peppa som anställer henne som ”knyppling”, d v s barn som knypplar spetsar till kläder och dukar. Genom de andra ”knypplingarna” blir Anna Christina snart varse om att von Peppa kallas ”Spetshäxan”, och dessvärre också varför. Men frågorna kvarstår: vem var hennes mor? Vem är pojken som spanar på henne? Varför känner hon igen vissa franska ord? Anna Christina visar sig också ha oanade talanger som måste kommit från någonstans.

En lika vacker som spännande historia som för tankarna till Charles Dickens Oliver Twist och Catherine Cooksons Millie. Här finns den driftiga lilla flickan, de onda, goda och odefinierbara karaktärerna kring henne och sist men inte minst: den mycket välbeskrivna historiska miljön.

Boken är inte illustrerad, men det behövs inte, beskrivningarna är bra nog. Språket känns lagom svårt, men innehåller dock några franska uttryck. Något för en bokslukare i mellanstadieåldern och uppåt, kanske? Att även vuxna kan uppskatta den torde jag vara det levande beviset för..

Väktarens lärling

Titel: Väktarens lärling
Författare: Joseph Delaney
ISBN: 91-85243-84-1
Förlag: Tiden




”Nu är det bara du kvar, min son. Du är den siste. Det sista hoppet. Någon måste stå emot de mörka krafterna. Och du är den ende som kan göra det.”

Om man som jag har en fäbless för både fantasy och skräck är den här boken ett synnerligen hett tips då den är en välkomponerad blandning av båda. Lite som att äta mörk choklad och lakrits på samma gång. Väktarens lärling är den första boken om Tom Ward, pojken som blir antagen som lärling till traktens Väktare.

En Väktares arbete är knappast någon dans på rosor då det innebär att skydda traktens befolkning från onda andar, ännu ondare häxor och andra likartade varelser. Alltså måste Tom Ward lära sig att hantera sin rädsla, binda häxor, driva ut spöken och fördriva boggartar. Tom sätts på hårda prov redan från början. Många av väktarens tidigare lärlingar har misslyckats eller dött, så det gäller för Tom att överleva och vara skicklig.

Men liksom många andra lärlingar i andra fantasyböcker begår Tom Ward den klassiska lärlingfadäsen, nämligen att bli lurad när hans känslor styr över hans förnuft. Han råkar befria den farligaste häxan av alla, Mor Malkin. Att häxor blir farligare efter döden gör inte saken lättare. Tom ställs därmed inför sitt första –och farligaste- uppdrag där Väktaren inte alltid kan hjälpa honom.

En mörk, men händelserik och spännande historia. Saker är inte så glättiga som de kan vara i fantasyböcker annars. Det är inget trams, utan allvar redan från början. Jag skulle vilja rekommendera den till barn från 12 år och uppåt.

Professor Layton and the Curious Village

Professor Layton and the Curious Village är ett spel för dig som gillar tankenötter, klurigheter, logiska problem och att försumma din vardag. Spelet präglas av en visuell estetik som påminner om den tämligen välkända animerade filmen Trion från Belleville samt de tämligen inte alls välkända kortfilmerna om Tortov Roddle. Spelet har en brunskalig fransk atmosfär, men kommer ursprungligen ifrån japanska Level 5 som redan annonserat en trilogi samt en film för konceptet.

Som spelare får man ikläda sig hatten som den fantastiska problemlösare och gentlemannen professor Hershel Layton och till viss del även pojken Luke, professor Laytons lärling och vän. Kallad via brev till den avlägsna byn St. Mystere för att finna det mystiska gyllene äpplet dras man snabbt in i mystiska händelser med försvunna bybor, underliga ljud och, inte minst, en sjuherrans mängd pussel.

Lösandet av dessa pussel är allt som oftast det som för spelets handling framåt och pusslen är allra oftast väl avvägda för att ge en utmaning utan att vara alltför uppenbara. Skulle ett pussel bli alltför frustrerande finns det alltid tre ledtrådar att köpa för mynt som går att finna runtom i byn. Samtliga spelets moment sker helt utan tidspress, vilket ger en väldigt konsekvent speldesign där spelaren alltid vet vilken typ av insats som förväntas.



Spelet har tämligen få brister, men den största är förmodligen beslutet att föra delar av handligen framåt genom, förvisso ytterst välgjorda, filmsekvenser och dialoger där spelaren reduceras till en passiv åskådare. Den (själv)gode professor Layton tar helt över vid upplösningen av spelets stora övergripande mysterium medan spelaren får nöja sig med att lösa pussel utan direkt koppling till spelets handling. En annan detalj är de pussel som handlar om parförhållanden där spelarens perspektiv alltid antas vara mannens.

Övergripande är Professor Layton and the Curious Village dock en smått fantastisk titel som riktar sig till pusselälskare i alla åldrar. Förutsatt att man förstår engelska förstås. För den som vill provspela ett av spelets pussel samt se spelets charm med egna ögon rekommenderas spelets officiella hemsida.

Som jag vill vara

Titel: Som jag vill vara
Författare: Katarina von Bredow
Förlag: Rabén & Sjögren
ISBN: 978-91-29-66699




Hon vet att hon försöker lura sig själv. Hon vet att strecket inte bleknar och hon vet att hon har vetat det här redan innan, att kroppen vetat fast hjärnan vägrat förstå. Hon är gravid. Klockan är fyra på morgonen, det är fredag och Jessica är femton år. Hon har haft oskyddat sex en enda gång i sitt liv, och hon är gravid.

Femtonåriga Jessica och jämnåriga Arvid älskar varandra. Visst, de hamnade i samma säng på en fest, men Arvid var inte bara ute efter det. Han älskar henne på riktigt. Allt är frid och fröjd ända tills Jessica märker att mensen inte kommer som den ska.

När Jessica fått sina värsta farhågor besannade, att hon är med barn, brakar helvetet loss. Detta blir knappast bättre av att hon efter mycket om och men bestämmer sig för att behålla barnet. Priset blir högt. Arvid drar sig undan och omgivningen försöker mana henne till abort. Men det finns också dem som stöder henne, och långsamt börjar Jessica inse att det är hon och ingen annan som bestämmer över henne i den här situationen.

Som många andra av Katarina von Bredows böcker handlar Som jag vill vara om kärlek i komplicerade situationer där man måste ta ställning. Det är enkelt att som åskådare dra förhastade moraliska slutsatser, men lika lätt är det efteråt att rannsaka sina åsikter. Passar tonåringar 14-19 år.

Freakonomics

Va, kan en bok om ekonomi vara både intressant och rolig?!

Svar: ja!

Recept:

1 högst oortodox ekonom som ställer sig oförstående gentemot traditionella ekonomiska frågor.

1 stjärnreporter från New York Times.

238 sidor bok (eller 304 om den ska vara amerikansk).

Blandas allt det här får ni Freakonomics: en vildsint ekonom förklarar det moderna livets gåtor av Steven D. Levitt och Stephen J. Dubner.

Levitts något spretiga bok tar sig an de små gåtorna som man ibland kan undra över, för att vid eventuellt misslyckande avfärda med ett ”äsch” och sedan glömma. Exempelvis diskuterar Levitt varför vissa människor i USA döper sina barn till namn som knappast kommer att hjälpa dem in på arbetsmarknaden (jag gillade exemplen OrangeJello, LemonJello och Shithead [uttalas Shuh-TEED], även om de var sällsynta extremfall).

Utdrag ur bokens baksida:

Vad är farligast, en revolver eller en swimmingpool? Vad har skollärare och sumobrottare gemensamt? Varför bor knarklangare fortfarande hemma hos sina mammor? Hur mycket betyder egentligen föräldrar?

Det här kanske inte låter som typiska frågor för en ekonom. Men Steven D. Levitt är ingen typisk ekonom. Han är en ofta åberopad vetenskapsman som studerar vardagslivets problem och gåtor och vars slutsatser ofta ställer vedertagna uppfattningar på huvudet. Tillsammans med sin medförfattare Stephen J. Dubner utforskar Levitt hemligheten med - ja, faktiskt precis allting. En knarkligas inre mekanismer. Fastighetsmäklare. Fuskande lärare. Ku Klux Klan. Om vi ställer de rätta frågorna är världen ännu intressantare än vi tror. Allt som krävs är ett nytt synsätt. Freakonomics utgår från följande originella påstående: Om moralen handlar om hur vi skulle vilja att världen fungerade, handlar ekonomin om hur den faktiskt fungerar.

Det enda tråkiga med boken, och som antagligen är en orsak till att den amerikanska versionen är tjockare än den svenska, är att den är så...amerikansk. Det är amerikanska siffror det rör sig om. Amerikansk politik. Amerikanska vapenlagar. Det är AMERIKANENS vardag han analyserar, om man ska märka ord. Å andra sidan är huvudsaken att man lär sig betrakta sin vardag på ett mångfacetterat och frågvist sätt. En trevlig bonus är att boken också gett upphov till en blogg som ständigt uppdateras (ibland med kända gästbloggare): http://www.freakonomics.com/blog/

Jag är ingen häxa

Författare: Kim M. Kimselius
Förlag: Roslagstext (2005, ny utgåva)
ISBN: 91-971240-5-2

”Nej, inte nu igen!” ropar Ramona förskräckt.
Theo vet precis vad som får henne att skrika: En ny tidsresa! Vart är de på väg? I nästa stund står de framför ett brinnande bål med en flicka bunden högst upp. Utan att tveka reser de en stege mot bålet. Ramona kilar upp och tar loss flickan.

Människorna runtom står som förstenade och ser vad som händer. Men när Theo, Ramona och flickan springer därifrån börjar den vilda häxjakten. De har kommit till häxförföljelsens tid. Snart står de själva anklagade för att vara häxor. Därmed väntar samma öde dem, som flickan de tidigare räddat.

Kim M. Kimselius debuterade år 1995 med boken Tillbaka till Pompeji. Över tio år –och nästan lika många böcker- senare är hennes historiska äventyrsböcker om tidsresenärerna Ramona och Theo fortfarande populära. I varje bok åker de bakåt i tiden efter att ha besökt en historisk plats. Jag är ingen häxa är den andra boken i serien, som nu finns i omarbetad upplaga. I den far Theo och Ramona till 1600-talet, och hamnar mitt i en häxjakt där de lär känna den läkekunniga flickan Anna.

Som Kimselius andra böcker är boken lärorik samtidigt som den är spännande. Längst bak i boken finns det en ordlista som kan förklara historiska termer och saker; eller korta redogörelser med intressanta historiska fakta. Den riktar sig främst till barn i 12-13-årsåldern. Allvaret i böckerna gör dock att de även kan passa ungdomar upp till 15 år.

Trollkarlen från Övärlden

Författare: Ursula K LeGuin
Förlag: Rabén & Sjögren (2003) 3 uppl.
ISBN: 91-29-65814-4

Gillar du att läsa Harry Potter, så kanske Ursula K LeGuins böcker om Övärlden vore något för dig! Handlingen utspelar sig på trollkarlsskolan på ön Roke, dit den unga lärlingen Sparvhök, eller Ged, kommer för att bli den största trollkarlen av dem alla.

Geds karriär börjar bra. Han blir vän med lärlingen Vicker, men däremot inte med den rika dryga lärlingen Jaspis som gör livet surt för honom (börjar historien redan kännas igen?).

I ett gräl provocerar Jaspis Ged till att utföra en rit som är lika farlig som förbjuden: att frambesvärja den sedan länge döda drottningen Elfarran. Skuggvarelsen som framkallas anfaller honom med klor och tänder. Ged överlever -nätt och jämnt- men varelsen finns kvar, beredd att förgöra honom så snart han lämnar Roke. Ged och Vicker måste söka upp varelsen för att kunna stänga porten mellan liv och död...

Oldschool-fantasy där män och kvinnor har givna roller, vilket lyckligtvis inte sker på bekostnad av spänningen. Jag vill ge LeGuin en eloge för att hon skrev den decennier före Harry Potter. Boken är en påminnelse om att det snarare är regel än undantag att fantasyförfattare lånar friskt av varandra.

Trollkarlen från Övärlden åtföljs av:

Gravkamrarna i Atuan

Den yttersta stranden

Tehanu

Burna av en annan vind

Skulduggery Pleasant

Författare: Derek Landy
Omslagsillustration: Tom Percival
Förlag: Damm förlag (2007)
ISBN: 978-91-7130-826-9

Den kända skräckförfattaren Gordon Edgley dör lika plötsligt som oväntat. Hans tolvåriga brorsdotter Stephanie ärver hans hus och hans förmögenhet. En natt, när hon på grund av en storm blir tvungen att övernatta i huset, upptäcker hon att vissa av karaktärerna i de skräckhistorier som hennes farbror skrev kanske inte enbart var plockade ur fantasin..

På ett lite brutalt sätt lär hon känna Skulduggery Pleasant, en elegant klädd detektiv som är rolig, charmig, vasstungad –och ett skelett. Skulduggery är på jakt efter hennes farbrors mördare. Efter mycket tjat från Stephanies sida låter han –motvilligt- henne bli hans kompanjon. Stephanie slits från sin trygga vardagstillvaro till en värld full av vampyrer, mördare och ondska, men också varelser som inte är vad de ser ut att vara.

Mycket underhållande läsning! Dialogerna är rappa och roliga, men historien känns lite bekant. Ta en ordentlig bit Dr Who. Lägg till intrigerna i Neil Gaimans "Neverwhere". Marinera allting i Terry Pratchetts fantasyparodierande humor, och du får en ungefärlig beskrivning av Skulduggery Pleasant.

Extra plus för den fina fullmatade hemsidan http://www.skulduggerypleasant.com/ där man bland annat kan lyssna på en underhållande intervju med Skulduggery själv.

Om boken filmatiseras hoppas jag att Tim Burton sitter i regissörsstolen.