onsdag 7 maj 2008

Spetshäxan

Titel: Spetshäxan
Författare: Gudrun Wessnert
ISBN: 978-91-638-5408-8
Förlag: Bonnier Carlsen

Genre: Historiska äventyr



Ibland hittar man böcker som är så fängslande att ett avbrott i läsningen känns ungefär lika obekvämt som att kliva ur ett varmt bad i ett rum där man glömt att skruva på elementet. Spetshäxan är enligt mitt tycke en sådan bok.

Stockholm, 1700-talet: Anna Christina lämnas som liten till änglamakerskan Mamsell Furman. Trots svältkost och hårt arbete överlever flickan och ju äldre hon blir, desto mer börjar hon fundera över vem hon är och vart hon kommer från. Vilka var hennes föräldrar? De enda minnen hon har kvar från sin mor är en broderad näsduk och ett lock från en puderdosa som hon vägrat släppa ifrån sig när hon kom till änglamakerskan.

Efter att Mamsell Furman försökt klippa av Anna Christinas hår för att sälja det till en perukmakare (för att på så vis dryga ut drickakassan) rymmer Anna Christina. Här börjar äventyret; i ett stinkande, sorlande Stockholm träffar den nioåriga Anna Christina kvinnan Regina von Peppa som anställer henne som ”knyppling”, d v s barn som knypplar spetsar till kläder och dukar. Genom de andra ”knypplingarna” blir Anna Christina snart varse om att von Peppa kallas ”Spetshäxan”, och dessvärre också varför. Men frågorna kvarstår: vem var hennes mor? Vem är pojken som spanar på henne? Varför känner hon igen vissa franska ord? Anna Christina visar sig också ha oanade talanger som måste kommit från någonstans.

En lika vacker som spännande historia som för tankarna till Charles Dickens Oliver Twist och Catherine Cooksons Millie. Här finns den driftiga lilla flickan, de onda, goda och odefinierbara karaktärerna kring henne och sist men inte minst: den mycket välbeskrivna historiska miljön.

Boken är inte illustrerad, men det behövs inte, beskrivningarna är bra nog. Språket känns lagom svårt, men innehåller dock några franska uttryck. Något för en bokslukare i mellanstadieåldern och uppåt, kanske? Att även vuxna kan uppskatta den torde jag vara det levande beviset för..

4 kommentarer:

jessica sa...

Har inget med spetshäxan att göra för jag har inte läst den, men det var iaf kul att träffas idag.


Har precis läst första Kiki Strike, borde kanske blogga...


/Jessica

Isabelle sa...

Jag var inte så jätteimponerad av Kiki Strike faktiskt, men det kan bero på att jag inte kan låta bli att jämföra den med Neil Gaimans Neverwhere (vilket är ungefär lika rättvist som att jämföra bananer med körsbär, men nåväl).

Båda tycks i a f vara lite modernare omskrivningar av Alice i Underlandet.

Anonym sa...

jag har sett gudrun westnert på rigtikt XD

Anonym sa...

vilken underbar recension, blir riktigt sugen på att läsa boken igen efter denna recension.