Titel: Nana vol. 3
Författare och illustratör: Ai Yazawa
Egentligen borde jag inte läsa Nana. En historia om hur två tjugoåriga flickor med samma namn men totalt motsatta personligheter finner varandra och delar lägenhet i Tokyo borde inte intressera mig. Jag borde sucka trött när prinsess-Nanas pojkvän vänsterprasslar med arbetskamraten Sachiko och självständighets-Nanas försök att slå igenom som sångerska i ett punkrockband är ju ingenting jag egentligen kan identifiera mig med.
Men någonstans halvvägs in i volym tre så händer någonting. Det som tidigare varit något jag köpt en volym av mest som komplement till massbeställningar och som tråkdagsunderhållning växer och genomgår en metamorfos där jag plötsligt börjar bry mig. Karaktärerna får mig att le, ibland rentav skratta, de får min mage att göra ont på ett sätt jag inte riktigt mindes, och det är förlösande skönt.
Nana får mig att önska efter ögonblick. Självständighet. Beroende. Tillförlit. Förverkligande. Kärlek. Sorg.
Nana får mig att vilja leva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar