Freakonomics

Va, kan en bok om ekonomi vara både intressant och rolig?!

Svar: ja!

Recept:

1 högst oortodox ekonom som ställer sig oförstående gentemot traditionella ekonomiska frågor.

1 stjärnreporter från New York Times.

238 sidor bok (eller 304 om den ska vara amerikansk).

Blandas allt det här får ni Freakonomics: en vildsint ekonom förklarar det moderna livets gåtor av Steven D. Levitt och Stephen J. Dubner.

Levitts något spretiga bok tar sig an de små gåtorna som man ibland kan undra över, för att vid eventuellt misslyckande avfärda med ett ”äsch” och sedan glömma. Exempelvis diskuterar Levitt varför vissa människor i USA döper sina barn till namn som knappast kommer att hjälpa dem in på arbetsmarknaden (jag gillade exemplen OrangeJello, LemonJello och Shithead [uttalas Shuh-TEED], även om de var sällsynta extremfall).

Utdrag ur bokens baksida:

Vad är farligast, en revolver eller en swimmingpool? Vad har skollärare och sumobrottare gemensamt? Varför bor knarklangare fortfarande hemma hos sina mammor? Hur mycket betyder egentligen föräldrar?

Det här kanske inte låter som typiska frågor för en ekonom. Men Steven D. Levitt är ingen typisk ekonom. Han är en ofta åberopad vetenskapsman som studerar vardagslivets problem och gåtor och vars slutsatser ofta ställer vedertagna uppfattningar på huvudet. Tillsammans med sin medförfattare Stephen J. Dubner utforskar Levitt hemligheten med - ja, faktiskt precis allting. En knarkligas inre mekanismer. Fastighetsmäklare. Fuskande lärare. Ku Klux Klan. Om vi ställer de rätta frågorna är världen ännu intressantare än vi tror. Allt som krävs är ett nytt synsätt. Freakonomics utgår från följande originella påstående: Om moralen handlar om hur vi skulle vilja att världen fungerade, handlar ekonomin om hur den faktiskt fungerar.

Det enda tråkiga med boken, och som antagligen är en orsak till att den amerikanska versionen är tjockare än den svenska, är att den är så...amerikansk. Det är amerikanska siffror det rör sig om. Amerikansk politik. Amerikanska vapenlagar. Det är AMERIKANENS vardag han analyserar, om man ska märka ord. Å andra sidan är huvudsaken att man lär sig betrakta sin vardag på ett mångfacetterat och frågvist sätt. En trevlig bonus är att boken också gett upphov till en blogg som ständigt uppdateras (ibland med kända gästbloggare): http://www.freakonomics.com/blog/

Jag är ingen häxa

Författare: Kim M. Kimselius
Förlag: Roslagstext (2005, ny utgåva)
ISBN: 91-971240-5-2

”Nej, inte nu igen!” ropar Ramona förskräckt.
Theo vet precis vad som får henne att skrika: En ny tidsresa! Vart är de på väg? I nästa stund står de framför ett brinnande bål med en flicka bunden högst upp. Utan att tveka reser de en stege mot bålet. Ramona kilar upp och tar loss flickan.

Människorna runtom står som förstenade och ser vad som händer. Men när Theo, Ramona och flickan springer därifrån börjar den vilda häxjakten. De har kommit till häxförföljelsens tid. Snart står de själva anklagade för att vara häxor. Därmed väntar samma öde dem, som flickan de tidigare räddat.

Kim M. Kimselius debuterade år 1995 med boken Tillbaka till Pompeji. Över tio år –och nästan lika många böcker- senare är hennes historiska äventyrsböcker om tidsresenärerna Ramona och Theo fortfarande populära. I varje bok åker de bakåt i tiden efter att ha besökt en historisk plats. Jag är ingen häxa är den andra boken i serien, som nu finns i omarbetad upplaga. I den far Theo och Ramona till 1600-talet, och hamnar mitt i en häxjakt där de lär känna den läkekunniga flickan Anna.

Som Kimselius andra böcker är boken lärorik samtidigt som den är spännande. Längst bak i boken finns det en ordlista som kan förklara historiska termer och saker; eller korta redogörelser med intressanta historiska fakta. Den riktar sig främst till barn i 12-13-årsåldern. Allvaret i böckerna gör dock att de även kan passa ungdomar upp till 15 år.

Trollkarlen från Övärlden

Författare: Ursula K LeGuin
Förlag: Rabén & Sjögren (2003) 3 uppl.
ISBN: 91-29-65814-4

Gillar du att läsa Harry Potter, så kanske Ursula K LeGuins böcker om Övärlden vore något för dig! Handlingen utspelar sig på trollkarlsskolan på ön Roke, dit den unga lärlingen Sparvhök, eller Ged, kommer för att bli den största trollkarlen av dem alla.

Geds karriär börjar bra. Han blir vän med lärlingen Vicker, men däremot inte med den rika dryga lärlingen Jaspis som gör livet surt för honom (börjar historien redan kännas igen?).

I ett gräl provocerar Jaspis Ged till att utföra en rit som är lika farlig som förbjuden: att frambesvärja den sedan länge döda drottningen Elfarran. Skuggvarelsen som framkallas anfaller honom med klor och tänder. Ged överlever -nätt och jämnt- men varelsen finns kvar, beredd att förgöra honom så snart han lämnar Roke. Ged och Vicker måste söka upp varelsen för att kunna stänga porten mellan liv och död...

Oldschool-fantasy där män och kvinnor har givna roller, vilket lyckligtvis inte sker på bekostnad av spänningen. Jag vill ge LeGuin en eloge för att hon skrev den decennier före Harry Potter. Boken är en påminnelse om att det snarare är regel än undantag att fantasyförfattare lånar friskt av varandra.

Trollkarlen från Övärlden åtföljs av:

Gravkamrarna i Atuan

Den yttersta stranden

Tehanu

Burna av en annan vind

Skulduggery Pleasant

Författare: Derek Landy
Omslagsillustration: Tom Percival
Förlag: Damm förlag (2007)
ISBN: 978-91-7130-826-9

Den kända skräckförfattaren Gordon Edgley dör lika plötsligt som oväntat. Hans tolvåriga brorsdotter Stephanie ärver hans hus och hans förmögenhet. En natt, när hon på grund av en storm blir tvungen att övernatta i huset, upptäcker hon att vissa av karaktärerna i de skräckhistorier som hennes farbror skrev kanske inte enbart var plockade ur fantasin..

På ett lite brutalt sätt lär hon känna Skulduggery Pleasant, en elegant klädd detektiv som är rolig, charmig, vasstungad –och ett skelett. Skulduggery är på jakt efter hennes farbrors mördare. Efter mycket tjat från Stephanies sida låter han –motvilligt- henne bli hans kompanjon. Stephanie slits från sin trygga vardagstillvaro till en värld full av vampyrer, mördare och ondska, men också varelser som inte är vad de ser ut att vara.

Mycket underhållande läsning! Dialogerna är rappa och roliga, men historien känns lite bekant. Ta en ordentlig bit Dr Who. Lägg till intrigerna i Neil Gaimans "Neverwhere". Marinera allting i Terry Pratchetts fantasyparodierande humor, och du får en ungefärlig beskrivning av Skulduggery Pleasant.

Extra plus för den fina fullmatade hemsidan http://www.skulduggerypleasant.com/ där man bland annat kan lyssna på en underhållande intervju med Skulduggery själv.

Om boken filmatiseras hoppas jag att Tim Burton sitter i regissörsstolen.